Jag vill att körsbärsträden alltid ska blomma, jag vill förtrolla tiden och få den att stanna om så bara för en dag eller två. Jag vill vandra i vackra skor i rödaste rött och lyssna på musik som får det att sjunga i hjärtat. Jag vill finna magi i varje steg jag tar, få leka med alla tankar man glömmer bort att tänka och inte missa ett enda ögonblick av det vackra.
Photo: Alison Bakunowich
Jag tänker mig lite som att vara Amelie Poulain som kan finna magin i vardagen och hålla fast den och inte låta den försvinna . Själv rinner min magi mellan fingrarna och jag hinner inte alltid stanna till o fånga de magiska ögonblicken. Tänk att kunna få fånga så många ögonblick där vi andra bara fångar få. Jag älskar filmen, jag älskar budskapet, musiken och färgerna. Hennes vackra tankar och sätt att vara.
Scenen när hon tappar glaskorken till parfymen och bakom den nötta kakelplattan nere vid golvet på toaletten finner en hemlig gömma. Där i gömman finns skrinet som är fyllt av en ung pojkes barndom, kort och fina leksaker. Allt som kan ha haft en betydelse i en pojkes liv. Hon bestämmer sig för att söka upp ägaren till skrinet, och om han blir rörd av att hitta det ska hon för all framtid göra goda gärningar för att glädja andra människor. Jag kan inte få nog av denna underbara film och hennes vackra försök att skapa mer glädje för andra. Magiskt helt enkelt!
Det är så vi borde leva, att föröka skapa liter mer glädje åt andra okända människor, att förutsättningslöst göra småsaker för människor vi inte känner, precis som Amelie gör i filmen.
Jag brukar åka buss hem från jobbet och inte allt för sällan åker en gamal sjöman med. Vi började prata vid busshållsplatsen första gången vi sågs, jag först tänkte jag att det skulle bli jobbigt, personer som spontant börjar prata med en tänker man instinktivt är lite knasiga. Men jag höll god min och det visade sig att han är en mycket trevlig prick.
Visst, han har säkert druckit sin beskärda del av alkohol på de sju haven en gång i tiden man vad gör det? Han är hel, ren trevlig och luktar gott. Det blivit en vana att sitta tillsammans på bussen och prata om allt mellan himel och jord. Han kunde varit min pappa eller kanske ännu äldre. Tre stopp med bussen brukar det bli och sen kliver han av när han ska till sjömansföreningen. Tre stopp där jag får prata med en människa jag aldrig skulle kommit i kontakt med annars. En dag när jag stod där och väntade på bussen kom han lunkandes och med sig hade han en påse bullar som han hade bakat till mig. Så otroligt gulligt och vilket fint sätt att visa sin uppskattning, för det var de han gjorde, utan ord. Det var de godaste av bullar som jag lät min familj smaka på, vi ger och tar min sjöman och jag.
Helt ärligt borde vi bli lite bättre på att skapa positivitet istället för att låta oss dras ner av det vanliga gnället på arbetet, tröttheten, missundsamheten, skitsnacket och allt som är anti. Kanske, bara kanske kan man vara med och förändra.
Har ni tänkt på hur mycket saker det är som är anti nu för tiden, anti-våld, anti-rasim, anti-piratbyrån..anti..anti..anti. Det verkar som det enda positiva vi kan göra är att vara emot saker. Om vi vände på steken och började basunera ut positiva buskap skulle det ändra något i våra liv, skulle vi tänka annorlunda? Om vi skulle bestämma oss för att bli glädjespridare, skulle de gå? Skulle livet bli mer magiskt?
Tänk er att bjuda folket i kön till ATM-maskinen på godis, eller att hjälpa den gamla tanten bära hem hennes varor från affären, stanna och prata lite extra med alkisen som söker kontakt. Stå upp för den som är svagare och skapa en positiv spiral. Jag tror på det, jag vill bli en Amelie!
Dagens utmaning: Gör en god gärning för en främling and let me know.
/The Amelie-wannabee
Read Full Post »
beyondsizes.wordpress.com 