Min mamma älskar blått, hennes kärlek för den blå färgen avspeglar sig i flera utav rummen där min föräldrar bor. Hela hennes rum är fyllt av blåa små saker och i hennes garderob hänger det många blå plagg i olika nyanser.
Jag fick en stor överdos av blått i tidig ålder och den har hållit i sig under många år. Jag har skytt den blå fägen som pesten och fick små rysningar av plagg med den en tillstymelse till blått.
På senare tid, egentligen sedan jag hittade en svart och kornblårandig klänning på Stadsmissionen i Stockholm så har jag till min stora förvåning börjat att gilla blått mer och mer. Avskyn har förbytts till någon konstig slags kärlek. Det är nästan lika konstigt som om jag skulle börja gilla paprika helst plötsligt, som jag i alla mina dagar tyckt smakar råttgift. Den kornblå förtjusningen gick till och med över till att börja gilla marinblått, vilket är den västa av blå färger. Vad har hänt? Har tanten i mig vaknat till liv eller är det så att förälskelsen i Blair Waldorf och alla hennes underbara blå kläder har fått mig att tycka det är fint och oemotståndligt. Nu mera hänger flera blå plagg på rad i mina garderob och jag känner kärlek för dem alla, blått är riktigt flott.
Idag ska vi på barnkalas med massa ungar och glass i stora lass. Stockerpåverkade barn kommer hänga i klasar i gardinerna. min marodör med socker innanför västen är en hel del att hantera. Till ebba som idag fyller 2 år har vi köpt ett par grymma stövlar med äpplen på från märket Småfolk. De är helt oemotståndliga och ska man ha ett par snygga gummistövlar så är dom ”it”. MIn dotter kommer säkerligen bli avensjuk då hon älskar gummistövlar och kläder överlag, undra vem hon har ävt det ifrån?
Blått, dagen till ära för att det är flott.
Ha, en underbar dag, för det ska jag. Over and out/Nostalchic
beyondsizes.wordpress.com 